Vad speciell man kände sig....inte...

Man kan sammanfatta helgen med 3 ord:
Otrolig!
Stressig!
Innehållsrik!

Ska nu börja skriva lite om lördagen. Började kl 12 och låg och slappade tills jag var tvungen att gå upp. Kände en otrolig stress/oro i magen om hur helgen skulle fungera rent praktiskt.
Kom iväg till jobbet. Det var jag och Johanna som skulle jobba ihop både lördag och söndag. Man kan säga såhär, att lördagen var K-A-O-S! Vi hade kö hela hela hela tiden och alla skulle köpa 100 smycken var och många ville kolla på klockor. Både jag och Johanna vågade inte ens tänka på hur det skulle se ut på Bij-väggen (smyckesväggen). Röra antog vi.
Och ja, röra var bara förnamnet. På de små borden som är under väggen hade folk lagt det som de inte orkade hänga upp igen. Det som de inte ville ha med andra ord. Där låg ett decimetertjockt lager med smycken ihoptrasslade. Och NÄR skulle vi hinna städa iordning på det? Som tur var så var sista halvtimmen lugn. Jättelugn faktiskt. Då hann jag en liten del+städa iordning på golvet där det låg allt från slängda mcdonalds-muggar till smycken, plast osv...

Det var min tur att stänga och jag visste att det skulle bli krångel med kassan i och med att vi hade haft så mycket att göra och att vi sålt för så mycket. Men jag sken upp som en sol och kom på mig själv med att säga: "YES!" högt för mig själv när jag insåg att kassan för första gången stämde exakt på kronan! Och en sån dag! Vad grymma vi är, jag och Johanna!

Kom ifrån 20 minuter senare och såg till min fasa att bussen inte gick förrän 30 minuter senare. 30!! Där stod jag i kylan med min korta kjol, strumpbyxor och pumps, i kylan. Skulle möta min syster på stationen och hon var redan där. Så jag ringde underbara Linda P som ställde upp och hämtade mig. PUSSPUSSPUSS!

Jag kom hem, Dennis hade storstädat HELA lägenheten och det luktade jordgubbar från doftljuset. Vilken otrolig känsla! Lite av stressen försvann. Vi skulle ju nämligen ha fest och de skulle komma vilken sekund som helst. In i duschen snabbt och PRECIS när jag kommit ut därifrån med ruffsigt hår och handuken runt mig plingade det på dörren. Haha! Vilken syn de fick stackarna...

Vi hade i af en jättetrevlig förfest här hemma! Tills vi kom ut på krogen...Skulle ju till det nyöppnade huset som skulle vara ombyggt. Hade fått VIP-inbjudan och fick ta med 15 st på gästlistan. Då tror man ju såklart att man är hyffsat ensam om det, att få sån inbjudan? Men halva stan hade såna biljetter!! Vad speciell man kände sig....inte...
Det var kaos utanför huset. Meningen var att det skulle vara endast EN kö. Folket hade gjort kö runt hela entrén och vakterna var hur griniga som helst och när vi kom fram efter 20 min kläckte idioten: "Nej det funkar inte så. Kön är där borta. Ställ er sist!!". IDIOT! Jag hade ju fått specialinbjudan! Nåja, vi kom in...trodde jag ja...Men både Marcus och Dennis (!) hade inte blivit insläppta trots att de sa att de tillhörde "det gänget som gick in där precis...". Nej, vakten kläckte samma kommentar igen: "Det funkar inte så, ställ er sist i kön." Jag tror att det var den enda fras idioten hade lärt sig.
Därför fick jag ett telefonsamtal 23:30. Dennis stod och huttrade alldeles ensam. Jag fick dåligt samvete och vi gick hem. Jag var så otroligt sur och besviken! Dessutom syntes INGEN skillnad på huset. Det såg ut som innan.
Ni kanske undrar vad som hände med Marcus? Han, stackarn, tog in på stora hotellet som ligger alldeles brevid.
Fast han var nöjd när han kom dagen efter och hade fått hotellfrukost.

Kvällen slutade med att både jag och Dennis somnade lite efter 00. Skönt, för jag skulle upp och jobba 10:45 dagen efter.

Återkommer med söndagen senare!

Kommentarer

Kommentera mera:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Söta kommentarer:

Trackback