Mitt liv som Emelie

Jag var allt lite nervös i morse när jag kom till jobbet. För säkerhets skull gick jag lite tidigare än vad jag egentligen skulle gjort.  Var såpass tidig så jag tänkte att jag säkert skulle hinna med att gå till ungdomsmottagningen och få ett recept utskrivet. När jag kom upp dit var jag långt ifrån ensam. Väntetiden skulle bli ca 45 minuter. Behöver jag säga att jag rusade därifrån?

Kände att magen kurrelikurrade lite så jag svängde in på mackmakeriet och köpte mig en god baguette med fetaost som jag kunde äta eftersom jag var så tidig.

När jag kom till butiken var det så trögt att få in nyckeln i låset. Försökte vrida om men det hände nada. Försökte vrida tillbaka nyckeln igen men den satt fast! Som tur var gick det förbi en vänlig man med låsspray i fickan. Tur? Han fick med all kraft vrida rätt nyckeln och jag kom in i butiken. Sedan kom nästa hake. Jag skulle låsa upp till kontoret men kom verkligen inte in. Efter flera samtal till Ann av ren panik kom jag tillslut in. Pust och frust!

Det har varit helt dött med folk idag. När Ann kom kl 12, två timmar senare, hade jag väl sålt två klockor. Så jag gick och köpte mig en billig halsduk och ett par vantar för att jag och Jennie skulle vandra runt munksjön. Och jag kan ju säga att det inte var varmt ute idag. Hugamig!
Det var trevligt. Och nu är jag trött. För jag har hunnit med mycket sedan jag kom hem. Diskat, lagat mat, plockat undan och gjort rent kattlådan. Skurat golvet på toaletten var jag tvungen att göra också.

Nu väntar jag bara på att Dennis ska komma hem så jag kan krama om honom!!

Färga håret ska jag göra också. Kolsvart ska det bli...

Återkommer!