Dåligt.
Hej bloggen.
Jag mår dåligt.
Fast jag mår samtidigt bra.
Kan man inte få gå i idé ett tag?
Hejdå
Jag mår dåligt.
Fast jag mår samtidigt bra.
Kan man inte få gå i idé ett tag?
Hejdå
Med sommaren kommer dessa uschlingar.
I morse när jag inte hittade nycklarna till tvättstugan så ringde jag Dennis. Han svarade inte men ringde upp en stund senare då jag redan hade hittat nycklarna.
Han frågade om jag hade sett nåt djur nere i tvättstugan. När han sa det tänkte jag direkt på nåt större djur, t.ex. en katt som blivit instängd eller något.
När jag frågat ett antal gånger varför han undrade över det där djuret i tvättstugan kom det fram att han hade sett en tvestjärt i den lilla tvättkorgen igår när han lastat över tvätten till den stora tvättkorgen.
Direkt började det krypa överallt på mig och jag fick för mig att jag hade den i håret.
Med sommaren kommer dessa uschlingar.
Finns det något värre än såna här?
Verkar som att ni saknat mig? :)
Ratiratiraj raj raj raaaj...
Har haft SJUKT mycket på jobbet de senaste dagarna. Därav mitt val att inte blogga. Jag har inte orkat. Är helt slut i kroppen!
Vi har förberett kampanj och nu startade vi 50% i hela butiken igår. Mycket att göra? Eh, ja...
Det verkar som att ni saknat mig? :)
Tänkte lägga upp lite bilder från när familjen var på besök i lördags. Förövrigt enda dagen jag varit ledig på...länge. Känns det som i af.
Ett litet bildkollage från en icke normal flicka.
Blonde sisters.
Älskar er så mycket! (syftar mest på första och sista bilden. haha)
Jag älskar min "lilla" familj! :)
Nu kommer snart Jennie. Jag har saknat henne SÅ!!
Har haft SJUKT mycket på jobbet de senaste dagarna. Därav mitt val att inte blogga. Jag har inte orkat. Är helt slut i kroppen!
Vi har förberett kampanj och nu startade vi 50% i hela butiken igår. Mycket att göra? Eh, ja...
Det verkar som att ni saknat mig? :)
Tänkte lägga upp lite bilder från när familjen var på besök i lördags. Förövrigt enda dagen jag varit ledig på...länge. Känns det som i af.
Ett litet bildkollage från en icke normal flicka.
Blonde sisters.
Älskar er så mycket! (syftar mest på första och sista bilden. haha)
Jag älskar min "lilla" familj! :)
Nu kommer snart Jennie. Jag har saknat henne SÅ!!
19 månader tillsammans!
19 månder idag med världens bästa sambo! Om lite mindre än en månad har vi varit sambos i 1 år...
Jag älskar dig, nu och föralltid!
Jag älskar dig, nu och föralltid!
Jag är så stolt över mig själv att jag fixade det. Vilken pers!
Nämen, se goddagens!
Jag har nyss kommit hem från läkaren. Eller, nyss och nyss. Jag har väl varit hemma en stund och efter läkarbesöket gick jag en sväng på stan och kikade lite...
Har funderat ett tag på om jag ska skriva här vad jag gjorde hos läkaren. Har kommit fram till att det inte är så farligt att skriva det här eftersom det (nog) bara är mina vänner som läser bloggen.
Jag har varit och satt in en kopparspiral.
Det var den värsta smärta jag känt i HELA mitt liv.
Okej, att föda barn är nog 1000 gånger värre men jag har ju aldrig gjort det så detta var värre hittills.
Inte nog med att det är sjukt skämmigt när man ska lägga sig i den där gynstolen och sära på benen för en manlig läkare, så tar han fram sina verktyg och man börjar bli lite orolig.
En tång, en stor grej som ser ut som en dildo (som hör till ultraljudet), en lång mätsticka i stål och några andra plastverktyg som han använde för att "bända upp mig med".
Lät väl underbart?
Sjuksystern som stod brevid bad mig att andas precis som när man föder barn. In genom näsan, ut genom munnen.
I början gick det bra.
Sen kom smärtan.
Det började sticka i händerna, svetten fullkomligt rann från pannan och det kändes som att jag skulle svimma!
Tog nog lite för många andetag där.
Samtidigt som jag såg alla verktyg, svettades och skakade av smärta så suckar läkaren lite och säger: "vi gör ett försök till".
Va? Hade han inte satt in den än? Nähä, då hade han visst bara mätt något med den där enorma mätstickan i stål.
Där hade jag legat och trott att jag skulle dö av smärta och så ska han göra ett försök till!
Sjuksystern stod nu och höll i mina händer och lugnade ner mig. Hon var fantastisk, helt underbar människa!
Hon tyckte att jag var så stark och avslappnad trots min enorma smärta.
"Du är så otroligt duktig Emelie!"
Det gjorde att man fick lite extra kraft att försöka stå ut med ett försök till.
Då kom tången.
Jag trodde att den värsta smärtan redan var nådd.
Men så kom den där tången. En tång i stål som han skulle bända upp mig med. Med en massa konstiga redskap down there så hämtade han äntligen spiralen. Det såg ljust ut. Det skulle nog fungera att sätta in den. YES.
Och det gjorde det. Efter en otrolig smärta så satt den på plats.
Fick lägga mig på en brits med en varm och go riskudde på magen. För det kändes som en otrolig mensvärk efteråt och det gör det fortfarande.
Läkaren var helt fantastisk. Så duktig! Men sjuksystern som höll i mina händer och klappade mig på pannan. Hon som berömde mig något enormt efter denna pers. Hon är värd all cred!
Nu kan jag ha den där i fem år om allt går som det ska. Jippie!
Bort med alla hormoner!
Jag är så STOLT över mig själv att jag fixade det och den äntligen sitter där!
Jag har nyss kommit hem från läkaren. Eller, nyss och nyss. Jag har väl varit hemma en stund och efter läkarbesöket gick jag en sväng på stan och kikade lite...
Har funderat ett tag på om jag ska skriva här vad jag gjorde hos läkaren. Har kommit fram till att det inte är så farligt att skriva det här eftersom det (nog) bara är mina vänner som läser bloggen.
Jag har varit och satt in en kopparspiral.
Det var den värsta smärta jag känt i HELA mitt liv.
Okej, att föda barn är nog 1000 gånger värre men jag har ju aldrig gjort det så detta var värre hittills.
Inte nog med att det är sjukt skämmigt när man ska lägga sig i den där gynstolen och sära på benen för en manlig läkare, så tar han fram sina verktyg och man börjar bli lite orolig.
En tång, en stor grej som ser ut som en dildo (som hör till ultraljudet), en lång mätsticka i stål och några andra plastverktyg som han använde för att "bända upp mig med".
Lät väl underbart?
Sjuksystern som stod brevid bad mig att andas precis som när man föder barn. In genom näsan, ut genom munnen.
I början gick det bra.
Sen kom smärtan.
Det började sticka i händerna, svetten fullkomligt rann från pannan och det kändes som att jag skulle svimma!
Tog nog lite för många andetag där.
Samtidigt som jag såg alla verktyg, svettades och skakade av smärta så suckar läkaren lite och säger: "vi gör ett försök till".
Va? Hade han inte satt in den än? Nähä, då hade han visst bara mätt något med den där enorma mätstickan i stål.
Där hade jag legat och trott att jag skulle dö av smärta och så ska han göra ett försök till!
Sjuksystern stod nu och höll i mina händer och lugnade ner mig. Hon var fantastisk, helt underbar människa!
Hon tyckte att jag var så stark och avslappnad trots min enorma smärta.
"Du är så otroligt duktig Emelie!"
Det gjorde att man fick lite extra kraft att försöka stå ut med ett försök till.
Då kom tången.
Jag trodde att den värsta smärtan redan var nådd.
Men så kom den där tången. En tång i stål som han skulle bända upp mig med. Med en massa konstiga redskap down there så hämtade han äntligen spiralen. Det såg ljust ut. Det skulle nog fungera att sätta in den. YES.
Och det gjorde det. Efter en otrolig smärta så satt den på plats.
Fick lägga mig på en brits med en varm och go riskudde på magen. För det kändes som en otrolig mensvärk efteråt och det gör det fortfarande.
Läkaren var helt fantastisk. Så duktig! Men sjuksystern som höll i mina händer och klappade mig på pannan. Hon som berömde mig något enormt efter denna pers. Hon är värd all cred!
Nu kan jag ha den där i fem år om allt går som det ska. Jippie!
Bort med alla hormoner!
Jag är så STOLT över mig själv att jag fixade det och den äntligen sitter där!
Nervös.
Hej!
Jag tänkte bara komma in och skriva att jag lever (fast jag har dåligt samvete över att jag bloggar så sällan numera). Jag är bara sjukt nervös just nu. Återkommer i morgonkväll!
Hörs i morgon. Efter läkartiden och jobb 13-20:15. Håll era tummar för mig nu.
Jag tänkte bara komma in och skriva att jag lever (fast jag har dåligt samvete över att jag bloggar så sällan numera). Jag är bara sjukt nervös just nu. Återkommer i morgonkväll!
Hörs i morgon. Efter läkartiden och jobb 13-20:15. Håll era tummar för mig nu.
Vem har träffat Linda Bengtzing? Jo, jag!
Ratirattirajjj!
Jag ser typ tjock ut brevid henne. Och blek. Men tycker ändå om bilden!