Jag är i af expert på det området.
Fy vad jag saknar honom. REDAN. Jag tror att man börjar bli lite smått beroende. Eller också tar man bara varandra förgivet helt enkelt.
Dennis åkte till Göteborg tidigt i morse. Fick sisådär femtioelva pussar innan han åkte. Jag somnade om och när jag vaknade 2½ timmar senare skickade jag ett sms och frågade hur resan hade gått osv. Fick inget svar och jag började bli nojig: "tänk om....tänk om...." Han har ju inte nyaste bilen så det känns ju som att vad som helst skulle kunna hända på en sträcka från Jönköping till Göteborg.
Jag var till och med så nojig att jag gick in på aftonbladet.se för att titta så att inga trafikolyckor hade inträffat på morgonen i göteborgstrakten. Inga sådana. Men ändå var jag orolig! När jag kikade på mobilen runt 15 och han fortfarande inte hade svarat på mitt sms blev jag ännu mer ängslig. Tänk om någonting verkligen hade hänt? Testade att ringa honom och vet ni? HAN SVARADE!
Mitt hjärta lättades och jag kände mig lugn igen.
Känner ni igen er? Kan ni också börja oroa er för saker som ni egentligen inte behöver oroa er för? Jag är i af expert på det området.
Anledningen till att han inte hade svarat var att de hade jobbat så hårt hela dagen (ända från 7-20). De jobbar in hela fredagen så de får åka hem på torsdag-kväll.
Han var så stolt innan han åkte för att han skulle få bo på hotell på "Avenyyyyn". Tydligen var inte hotellet så läckert som han föreställt sig. Haha. Men bättre än ett sunkigt vandrarhem i af. Han får ju i af bo centralt!
Jaha. Vem ska jag nu krypa ner hos och värma mina kalla ben på? Böl. Jag gillar inte att sova ensam. Särskilt inte när man är van vid att ha världens mysigaste brevid sig i sängen. Jag får tvinga Bull att ligga hos mig. Han bangar nog inte. Kelgris som han är (som ni såg i videoklippet innan).
Nu blir det i af att gå och lägga sig. Bloggar i morgon innan jobbet (12-20:15).
NATTI!
Dennis åkte till Göteborg tidigt i morse. Fick sisådär femtioelva pussar innan han åkte. Jag somnade om och när jag vaknade 2½ timmar senare skickade jag ett sms och frågade hur resan hade gått osv. Fick inget svar och jag började bli nojig: "tänk om....tänk om...." Han har ju inte nyaste bilen så det känns ju som att vad som helst skulle kunna hända på en sträcka från Jönköping till Göteborg.
Jag var till och med så nojig att jag gick in på aftonbladet.se för att titta så att inga trafikolyckor hade inträffat på morgonen i göteborgstrakten. Inga sådana. Men ändå var jag orolig! När jag kikade på mobilen runt 15 och han fortfarande inte hade svarat på mitt sms blev jag ännu mer ängslig. Tänk om någonting verkligen hade hänt? Testade att ringa honom och vet ni? HAN SVARADE!
Mitt hjärta lättades och jag kände mig lugn igen.
Känner ni igen er? Kan ni också börja oroa er för saker som ni egentligen inte behöver oroa er för? Jag är i af expert på det området.
Anledningen till att han inte hade svarat var att de hade jobbat så hårt hela dagen (ända från 7-20). De jobbar in hela fredagen så de får åka hem på torsdag-kväll.
Han var så stolt innan han åkte för att han skulle få bo på hotell på "Avenyyyyn". Tydligen var inte hotellet så läckert som han föreställt sig. Haha. Men bättre än ett sunkigt vandrarhem i af. Han får ju i af bo centralt!
Jaha. Vem ska jag nu krypa ner hos och värma mina kalla ben på? Böl. Jag gillar inte att sova ensam. Särskilt inte när man är van vid att ha världens mysigaste brevid sig i sängen. Jag får tvinga Bull att ligga hos mig. Han bangar nog inte. Kelgris som han är (som ni såg i videoklippet innan).
Nu blir det i af att gå och lägga sig. Bloggar i morgon innan jobbet (12-20:15).
NATTI!
Kommentarer
Postat av: Emelie
Jag känner verkligen igen mig i det där med att oroa sig, och måla upp de värsta scenarierna framför sig bara för att någon inte svarat på ett sms på ett antal timmar (eller tio minuter...)
Postat av: Emelie
Ja, jag gick in på din blogg bara för att vi har samma namn, haha :P
Trackback