Mitt liv som Emelie

"Vad bra du är!" - Sara på jobbet efter en sk. "rusch".
"Va? vadå?" - förvånad Emelie...
"Ja, vi andra här brukar kunna bli helt stirriga och virriga när det blir så här mycket att göra men du var ju helt lugn! -Sara
"Var det mycket att göra? Oj, haha, det la' jag nog inte märke till då. - Leende Emelie.

Undrar om det är positivt? Eftersom jag inte la märke till det så kanske jag inte jobbade lika snabbt som jag borde gjort? Äsch, jag orkade faktiskt inte lägga på ett kål idag med tanke på min dunderförkylning. Jag är verkligen dunderförkyld! Kunde till exempel inte byta armband på en krånglig klocka idag som jag kunnat innan bara för att näsan envisades med att rinna. Och hur fräsch känner man sig när man står och drar in snoret i näsan var femte sekund framför en nyfiken kund? Inte så fräsch va...

Ringde mamma när jag kom hem. Tror mest det var för att få höra lite "åh-vad-synd-det-är-om-dig-nu-gumman-när-du-är-så-sjuk"-ord. Stackars mig.

Fast jag är faktiskt stolt. Mäkta stolt är jag! Jag har jobbat 8 timmar sånhär. Och "tjoff" sa det så var dagen över även om det var lite kämpigt då o då med att hålla inne rinnandet.

Jennie, jag tänker på dig. Ofta. Du ska inte behöva ha det så där...Jag hoppas så för din skull att det någongång, helst snart, ordnar sig för dig. Tycker om dig vännen!

Bamsekram/ Em