Jag kan inte, för jag är faktiskt sjuk.
Fast jag vågade inte laga maten eftersom min käre sambo har total hypokondri/bacillskräck. Han är så nojig så det är inte klokt.
"Nej, gör inte så...nej nej nej! Du smittar mig!"
Hahaha! Och jag med världens skadeglädje gör allt för att vara nära honom så mycket som möjligt.
Stackars Dennis.
En positiv grej när man är sjuk, är att man kan komma lättare undan, få som man vill lättare. Det är bara att lägga huvudet på sne och säga: "Jag kan inte, för jag är faktiskt sjuk". Eller: "Snälla, jag är ju faktiskt sjuk."
Är nog inte alls irriterande att bo tillsammans med en sån som jag vid såna tillfällen.
Men lite ska man väl få när man inte mår hundra?
En påse godis eller två?
Förresten så önskar jag att Dennis lagar maten oftare. Han är kung på det. Idag blev det tagliatelle med köttfärssås. Köttfärssåsen var magnifik! Lök, champinjoner, paprika, köttfärs, buljong, kryddor och grädde.
Mums fillibaba!
Nu ska vi snart titta på "I en annan del av Köping", äta popcorn och dricka juice. Och jag ska göra allt för att åtminstone få en arm runt mig, eller en puss på pannan.
Man kan ju alltid försöka...
Nämen hej! Jag tror allt att jag säkert känner igen dig från kort och sånt med Linda.
Va snäll du är, blir så otroligt glad att höra sånna fina kommentarer!
Värmer verkligen, särskilt i mina "bakfylledagar" haha.
Jag lovar att läsa din blogg ordentligt imorgon, men nu måste jag springa ut med hunden.
Ha det så gott!!
Kramar Louise
Jadu, jag tycker om när folk skriver om känslor och sådant i bloggen. Det kan vara lite jobbigt att öppna sig så att alla kan läsa det, tycker jag iaf själv. Men det är kul att läsa om. Jag tycker dessutom det känns jätte intressant att läsa din blogg för att du bor i jkpg precis som jag :)
Du har jätte snygg klädstil verkar det även som så vore kul om du la upp lite dagens outfit. Men bara så du vet, jag tror många av oss är nöjda med din blogg precis som den är!
Kram på dig