Mitt liv som Emelie

Min kropp är slut.
Det sticker i lederna.
Jag ser tunnelseende.

Utbränd i en lindrig grad?

Det är mycket som hänt mig nu den senaste månaden. Väldigt mycket jobbigt. Saken blir inte bättre av att det varit kaos på jobbet. KAOS! 7 dagars jobb på raken och en helt som var kaotisk minst sagt tog kål på min kropp.
I måndags morse kunde jag knappt komma ur sängen.
Tillslut gick det men det tog mig säkert en timme att göra mig iordning (brukar ta max 10 min annars).
Jag orkade ingenting och magen var verkligen urballad.
Men envis och kämpe som jag är åkte jag i af iväg till jobbet.
Väl där bröt jag ihop.
Efter en tids stress både psykiskt och fysiskt säger kroppen ifrån och det är väl tur det...

Nu är jag sjukskriven från jobbet veckan ut, är ledig i helgen och jobbar inte förrän på måndag.
Befinner mig uppe i Skövde då jag tycker att det är jobbigt att vara ensam i vår lägenhet just nu...

Tanken med detta inlägg är inte att jag vill ha en massa: "åh stackars dig". Jag kände bara att jag behövde häva ur mig allt. Det är så himla skönt ibland att kunna göra det!

Nu ska jag bära ut den rackarns sötnosen som hoppar runt här och ser ut som ett lejon i ansiktet. Kaninungen Trulls alltså.

Ha det super, allesammans och stressa ner!

Kramar Emelie