Mitt liv som Emelie

Hej hej!

Jag mår inte bra kan jag ju börja med att skriva. Vet absolut inte vad det är med mig. Om jag är trött eller om jag bara är allmänt deppig av någon okänd anledning. Nu tänker ni säkert: "Jaha, är det dåligt mellan Dennis och henne?"  och det kan jag säga direkt att det absolut INTE är. Det blir fortfarande bättre och bättre mellan oss och vi älskar varandra.

Det började igår. Direkt efter jobbet gick jag upp till Dennis syster Linda. Vi skulle dricka lite öl. Jag kände mig på topp och var sugen på det! Det är inte alls ofta som det händer. Att festa och dricka är inte min grej direkt.
Men när jag hade varit hos Linda i några timmar och bara fått i mig 1½ öl, umgåtts med 30+are och bara känt mig alldeles för nykter och allmänt tråkig så tyckte min kropp att det var nog. Jag började känna oroskänslor sprida sig,  började må illa, få ont i magen och mådde bara piss. Efter ytterligare några timmar med en efterhängsen 34-åring som inte kunde sluta kärleksförklara sig för mig fick jag nog. Jag ville hem hem hem! Fick låna Nettans (svärmor) bil, körde in några till krogen och åkte hem. Väl hemma kände jag mig jättekonstig i kroppen. Var alldeles "rapig" och mådde illa. Ni som känner mig vet hur jag blir om jag börjar må illa. Jag tappar kontrollen över mig själv och blir helt nojig och tror att jag behöver spy. Att tappa kontrollen över sin egen kropp och sitt eget huvud är det värsta som finns. Man kan inte styra sig själv överhuvudtaget. Där hemma började jag hyperventilera, kallsvettas, må ännu mer illa, få sura uppstötningar och kramper i magen. Hela jag skakade och jag började gråta som en stucken gris. Vart skulle jag ta vägen? Dennis var ute med sina vänner men det enda jag tänkte på var att ringa honom. Jag ringde, han pratade med sin lugnaste ton och bad mig sätta mig ner och andas. Han sa att han snart skulle komma hem och att jag skulle försöka koppla av och tänka på annat. Han förklarade också att om jag var orolig för att han skulle träffa nån annan på krogen (vilket jag absolut inte var eftersom jag litar på honom till 100%) så skulle jag slå bort de tankarna direkt. Jag sa: "Jag älskar dig Dennis". Trodde aldrig att han skulle säga det tillbaka eftersom han befann sig inne på utestället de var på. Men det gjorde han..."Jag älskar dig Emelie".

Under tiden som jag pratade med honom kände jag mig lugnare men direkt när vi lagt på kom det tillbaka. Dumma dumma panikångest. Jag kan inte ens önska min värsta ovän ett sånt helvete.
Vet ni vem jag ringa mer? Mamma såklart. Klockan var typ 01 och hon låg och sov.. Så det blev jag inte mycket lugnare av. Då slog det mig att jag hade mina piller brevid sängen. Två sådana tabletter gör mig lugn och fin. De är supersvaga och det är inte ofta de hjälper på folk. Men mig hjälper de till tusen! Jag tog två tabletter. Efter en kvart måste jag däckat totalt för jag minns inte alls när Dennis kom hem. Sov hela natten och vaknade knappt när jag skulle upp för att åka till jobbet. 11:15 gick jag upp och jag skulle börja kl 12. Tur att jag hade Nettans bil!

På jobbet gick jag mest runt som en zombie. Jag struntade i sminket och körde bara på mina röda glasögon idag. Man känner sig så trygg bakom dom!
Dagen gick som vanligt fort på jobbet men usch. Jag var trött. Omänskligt trött.

I morgon ska vi åka upp till Skövde. För vet ni? Det är ingen vanlig dag i morgon! Det är ANNIES 16-årsdag! HURRAAAA!
Hon ska få SÅ fina presenter av mig och Dennis. Hoppas att hon blir gla´!

Är inte ofta ni får läsa såna här deppiga inlägg från mig. Men jag är bara mänsklig. Man kan inte vara på topp alltid och det är viktigt att våga visa att man är deppig ibland.

Kanske kommer ett trevligare inlägg snart! Är skrivsugen...