Jag fick mig en liten tankeställare där på bussen.
Heej!
Har nyss kommit hem från ännu en arbetsdag. Gjorde misstaget att tänka: "Vill man va fin, får man lida pin" och valde mina högklackade pumps med nitar där bak. Det gick bra de första timmarna men efter ca 8 timmar gåendes i dom blir fötterna ömma vill jag lova. Aoo.
Det har som alltid varit kul att jobba idag. Har varit jag och Johanna. Trodde jag skulle få träffa PRAO-eleven idag men icke. Har inte träffat henne nånting fastän hon varit där varje dag denna veckan. Haha.
Var lite intressant när jag åkte bussen hem från jobbet förresten. Stod och pratade med Dennis i mobiltelefonen vid busshållsplatsen och sneglade lite på en babblande tant med massa vit fragma i mungiporna. Hon pratade så sluddrigt och fort att man inte hörde ett ord av vad hon sa. Dennis frågade vem som pratade i bakgrunden. Tragisk människa. Hon hade sällskap med en man, som jag tog för givet var hennes man. De gick på bussen tillsammans och han betalade för henne. Jag satte mig långt fram, som alltid. I sätet på andra sidan gången satt en mörkhyad kille. När jag satt mig ner och bussen börjat åka kommer en ung kille fram till den mörkhyade killen och frågar om han får sitta där för att han måste ha sin fot på sätet mittemot, eftersom han hade brutit sin fot (?). Han gick på den helt normalt. Hm. Den mörkhyade killen satte sig mittemot mig och mannen som var i sällskap med fragmakvinnan (som senare visade sig vara finne) satte sig mitt emot killen med foten. Där satt vi. Alla med olika bakgrund och nationaliteter. Alla med olika personligheter och tycken och tänk. Finnen svamlade om att han hade bråkat med sin fru och var ute på äventyr pga det. Han frågade den mörkhyade mannen om han kände en konstnär som var från Ghambia som han tydligen var kompis med. Okej, bara för att man är mörkhyad så kanske man inte känner alla andra som är det? Haha. Killen med foten ojade sig över sitt liv. Att han hatade sig själv och att han levde på socialen och hade skulder hos kronofogden. Killen var i min ålder. Han pratade om att han precis hade kommit ut från psyket.
Där satt då jag, tillsammans med dessa problemmänniskor och tänkte tyst för mig själv: "Varför klagar man på småsaker när det finns människor som har det så mycket värre" "Varför ojar man sig för lite magont när någon i min egna ålder kämpar för att få loss sina skulder hos kronofogden?"
Jag fick mig en liten tankeställare där på bussen samtidigt som vi pratade om allt mellan himmel och jord, jag, killen med foten, finnen och den mörkhyade mannen.
Häftigt att vi människor, trots att vi inte har något gemensamt, kan prata med varandra som att vi varit vänner i många år...
Nu den här stunden som jag varit hemma från jobbet har jag varit och hämtat en pizza, ätit pizzan tillsammans med Dennis, tittat på lets dance och bara myst.
I morgon bär det av till Skövde och där blir jag tills på måndag troligtvis. Madeleines bröllop är ju i morgon! Ska bli riktigt mysigt.
Bloggar i morgon innan jag åker till Skövde. Tåget går kl 12.
Godnatt och puss allihopa.
gillar inlägget!